stockholmshopping

Collaborative consumption for real!

2011-11-14T11:32:00.001-08:00

Skrev för något år sedan om Collaborative consumption och hur internet möjliggör att vi lättare kan utbyta varor och tjänster med varandra. När jag nu igår idkade blogglikryckningar och skrev ett inlägg såg jag att jag fått en kommentar på just ovan nämnda inlägg. Sara driver hemsidan hinnerintehinnerdu och hjälper människor som behöver hjälp få kontakt med de som kan ge dem hjälp.

Denna typ av tjänster är lika nyttiga som de torde vara lukurativa. Blocken omsatte 2010 hissnande 212 miljarder. Förhoppningsvis kan förmedlare av tjänster komma att bli lika lyckosamma, vi lever ju ändå i ett tjänstesamhälle där livspussel och tidsbrist ständigt gör sig påminda i vår ack se stressade vardag.
Kan inte annat än säga lycka till!

2011-11-13T12:59:00.001-08:00

The filter bubble future city

Ett återkommande tema för mina bryderier i detta forum är hur den virtuella världen påverkar den fysiska; hur vårt virtuella liv påverkar sättet som vi rör oss i och använder staden och det fysiska. Jag tänker nu närma mig denna koppling på något av en makronivå. Ni kan se det som en spaning där jag kommer föra fram vissa tendenser inom samhällsplaneringsfältet; i bemärkelse av professionen planerare och dessas yrkesutövande, och länka dessas förehavanden till en annan typ av samhällsplanerare upptagna med planering av det virtuella.

Eli Persier har i the filter bubble beskrivit hur matematiska filter möter vårt behov av reducerad komplexitet på ett nät som fullkomligt svämmar över av information. Diverse algoritmer, läs the rvenge of the nerds, utgör i mångt och mycket själva kärnan i hur internet av idag fungerar. Utvecklingen går hand i hand med att vi själva lägger ut information om oss själva och låter företag som Google tillgå våra preferenser, vilket leder till att filtren blir allt bättre på att skapa din version av internet som skiljer sig från min. Det kan ses som en reducering av komplexitet.

Reducering av komplexitet är även en verksamhet som i ökande grad präglar samhällsplaneringsfältet. Typologier, indikatorer, space syntax analyser, retrofit advisors är några av de verktyg som står planerare tillhands idag. Platsens komplexitet synes föda ett behov av mellanled inte helt olikt de som den virtuella världen allt starkare präglas av. Eli Persier menar att det finns en risk att mellanledens strävan att reducera komplexiteten och skräddarsy gör att vi stänger ute och avskärmar oss från faktorer i vår omvärld som medarbetarna i Palo Alto inte synes nödvändiga att delge oss. Samtidigt som internet allt tydligare skräddarsys utifrån våra preferenser måste vi även inse att en underliggande drivkraft handlar om generaliseringar och det kollektivas vinst över det individuella. Algoritmerna utgår från power in numbers; sökandet efter gemensamma nämnare för att generera en lösning just för dig. Det säkra framför det osäkra. Typologin av dig som individ byggd av små bitar av det kollektiva. På samma sätt som varje individ är unik, är även varje plats unik. Finns det risk för filter bubble i mötet av den unika platsen?

Kom nyligen hem från ett möte där fokus var hur miljonprogrammen på bästa sätt ska renoveras. Hållbarheten står som alltid i fokus. Socialt, ekologiskt och ekonomiskt är den heliga treenigheten som liksom i kyrkan synes svår att få ihop. Den gammaltestamentliga fader (ekonomin) har en en mer träffsäker logik om öga för öga tand för tand än den suspekta nyatestamentliga sonens kärkleksbudskap (ekologi). För att inte tala om den heliga anden (det sociala); det är allt för diffust för vår tid. Nåväl, det var en frikostig utsvävning. För att komma till saken så framfördes en lösning i form av en retrofit advisor, som är något av en sökmotor för miljonprogramsrenoveringar. Du skriver in vissa låt oss säga sökkriterier; kvantitativa mått som ytor, tjocklekar etc. Tyck sedan enter och du får fram en föreslagen lösning. En renoveringsalgoritm som reducerar den unika komplexiteten till en standardlösning.

Space syntax är även det en hyllad form av komplexitetsreduktion, som dock är ett bra verkyg, men som i min spaning även fungerar som bevis på mötet mellan den virtuella och den fysiska samhällsplaneringen. En rent matematisk läsning av en plats morfologi kan generera en bild över vart den optimala utvecklingspotentialen finns, utifrån dess rörelsekoncentration. Plain and simple. En välkommen reduktion av komplexitet.

Att reducera ett byggnadsbestånd till typologi är även en klassisk form av komplexitetsreduktion inom arkitekturteori såväl som praktik. Denna tanke öppnar upp för att exempelvis miljonprogrammet reduceras till lamellhus x där lösningen y löser dess problem och ger boende z högre livskvalitet.

Klassningen av arkitektur och stadsbyggnad genom diverse system, som breeam, miljöbyggnad, leed är även en form av komplexitetsreduktion. God arkitektur och stadsbyggnad reducerad till indikatorer som ska fungera oavsett plats och boende. Indikatorer som vidare viktas på samma sätt.

Planindikatorer är ytterligare ett planeringsfenomen som just fungerar som ett verktyg utifrån vilket föreslagna lösningar kan värderas och relateras till mål i en viss kommun. Det kan handla om allt från exploateringstal till antal cykelparkeringar eller andel grönyta.

Summa summarum. Vi bör kanske prata om the filter bubble även inom samhällsplaneringen och det högst icke-virtuella. The logic of Google gör sig gällande på ditt lokala planeringskontor. Men där Google´s version av big brother ständigt skapas och omskapas av det kollektiva (även om the nerds bygger maskineriet) är det rimligt att beskriva planeringsfältets standardlösningar och algoritmer som något mer tidsbundet och subjektivt. Vi bör med andra ord vara vaksamma, för nu är tiden då filtret byggs för den standardlösning just ditt hus, område eller stad kommer formas utifrån.

Individuella utsläppsrätter

2011-05-26T10:49:00.000-07:00

Kära läsare!
Det har pratats om individuella utsläppsrätter ett tag nu. Från forskarhåll har exempelvis Annika Carlsson Kanyama efterfrågat en mer beteendeorienterad utveckling mot ekologisk hållbarhet. Anders Wijkman (kd) har efterfrågat en utredning kring möjligheten att införa det och föga förvånande har representanter från miljöpartiet efterfrågat det. Frågan är ju hur man ska mäta sina utsläpp. Flyg är ju kanske inte så svårt att mäta, men hur gör vi med konsumtionen av övriga tjänster och ännu viktigare; varor, och våra övriga resor för den delen? Skulle man kunna tänka sig en grön skatteväxling på individnivå där mindre Co2-utsläpp genererar lägre skatt, på samma sätt som biltullar är ett sätt för bilister att internalisera externa kostnader som uppstår som en effekt av bilåkande (trängsel, utsläpp, stadsmiljö)?
När vi ändå pratar infrastruktur förutspår jag att den virtuella infratrukturen och en smartphone i var mans hand, sammanslaget med en gnutta 1984, ger ett samhälle där i princip all konsumtion, av såväl varor, tjänster som vardagsresandet kan mätas i relation till C02-utsläpp, låt säga 2042. Odla dina grönsaker själv och gå till jobbet så får du lite mer tillbaka i det röda kuvert...
Detta leder dock troligtvis till ännu högre grad av regional obalans och nackdelar för den som inte bor i stan och är mer beroende av bil. Som i så många diskussioner hamnar man i någon form av tekniktilltro och förhoppningar om elbilar och klimatsmart elproduktion som gör det lättare att färdas klimatneutralt även på landet. Och visst fan kan väl det ske till 2042.

The ability to buy is everywhere, ecommerce is everywhere commerce; let´s go shopping!

2011-03-06T09:00:00.000-08:00

Anteckningar från källarhålet

2011-02-26T14:31:00.000-08:00

Terminator 2-scène du Bar
Uploaded by FilmdeCulte. - Sitcom, sketch, and standup comedy videos.

Mina damer och herrar!

Efter en tids tystnad och nu med en bägare full av nyfunnen vishet och insikt från ovan sträcket är det nu dags för en come back för Stockholmshopping; din trygga röst som nystar i handelsomvandlingarnas tidevarv. Efter den sedvanliga filmvisningen ställer ni er nu rimligen frågan vad dessa två filmer har gemensamt, förutom att Arnold på gamla år extraknäcker som röststandin åt googlemedarbetare gone youtube? Och titeln... ja hur hänger det hela ihop?

För att börja med titeln så kan den ses som en del i en gammal mans resa tillbaka till sina ungdomsårs pretentiösa klassikerexkursioner till österländsk svårmod. På åtta poäng: petersburgsk skäggbeklädd storspelare vars karaktärer friskt rör sig mellan idioti och yxsplatter. Om ni inte redan listat ut det så rör det sig om den store Dostojevskij, nu suckar ni säkert och hymlar lite med ögonen som för att markera att nu spelar den där shopparen verkligen prettoAllan och må så vara; det är nämligen fördelar men ges med skenande ålder och smygande gråa tinningshår som evig och aldrig återbetalningsbar insats.

Nåväl, till saken. Anteckningar från källarhålet kan ses som en prolog till efterkommande mer uppmärksammade verk men det är i denna tidiga och omfångsmässigt nätta roman som hans ideologiska bas grundas och de existentiella frågorna kring vår mänskliga natur finner sig tillrätta.

Tiden då romanen skrevs var omvälvande för författarens privata såväl som för Rysslands framtida öde, vilket återspeglas i hans text. På det privata planet dog författarens fru efter långvarig sjukdom samma år som boken skrevs och han brottades med samvetskvalen för att tidigare under året gett sig ut på ytterligare en europaresa med en viss ung studentska, en resa i mångt och mycket präglad av roulettspelande och deliriska pengabekymmer. På ett större plan skedde omvälvande förändringar i det ryska samhället, livegenskapen upphörde förvisso (dock sågs detta av många radikala som leda till ökad fattigdom och hunger) strax innan boken gavs ut men hotet mot tsarväldet växte sig allt starkare. Dostojevskij umgick i radikala kretsar där bl.a. en viss herr Tjernysjevskij fraterniserade och det är mot dennes "Vad är att göra?" som huvukaraktärens åsikter bör speglas. I Tjernysjevskijs antändande skrift målas ett framtida samhälle upp, präglat av positivistiskt förnuft, där subjektet frigörs och når frihet genom insikt och medvetande. Som bakgrund bör även författarens resor till Europa och i synnerhet England beaktas; resor där han konfronterade ett samhälle där industrialiserat förnuft och materialism var kulturbärare.

Anteckningar frånkällarhålet är en stundtals smärtsam nedstigning i en avgrundslik uppgörelse där huvudpersonen tar avstånd från samtidens förnuftsideal där medvetandemänniskorna frikopplats från sin egen fria vilja till förmån för kollektiva handlingsramar oförmögna att husera kreativitet och en mänsklig grund som inte låter sig reduceras till att alltid handla logiskt och förnuftigt.

Två gånger två är fyra - det tycker jag faktiskt är rena rama oförskämdheten. Två gånger två är fyra är en överlägsen snobb som står i ens väg med händerna i sidorna och hånskrattar. Jag kan gå med på att två gånger två är fyra är utomordentligt och lovvärt, men om man nu ändå ska lovprisa så kan två gånger två är fem ibland vara synnerligen trevligt!

Det synes som Dostojevskijs karaktär saknar mystiken och det oförklarliga i en värld allt mer präglad av vetenskaplig positivism och förnuftsaxiom. Nu skulle ju detta kunna fungera som en språngbräda till någon form av religiös utsvävning, men detta känns i detta sammanhang olämpligt och onödigt och det torde väl herre min skapare vara dags att återvända till Google och Arnold? Ja, helt riktigt.

När Arnold äntrar baren i Terminator 2 gör han det med påslagen "scan mode", utifrån vilken hans maskinella syn kunde klassificera omvärlden och göra den begriplig och tolkbar. Scan mode anno 2011, skapad i allas vår tomteverkstad Google, kan kanske inte avläsa vems knutte du kan stjäla kalsonger från men väl genom att scanna fysisk form med en maskin tolka vår ack så komplicerade omvärld och ge oss information om vad vi tittar på.

Säkerligen fanns en existentiellt dramaturgisk poäng med att förse Arnold med scan mode; som för att låta oss förstå att det inte rör sig om något mänskligt utan om en maskin i behov av tolkningsglasögon som ger ytterligare en visuell dimension. Liknande scan mode hade det rovdjur Arnold mötte i filmen med samma namn, om än något mer primitivt och lätt att lura med lite lera. Det verkar vara något med Arnold och goggles.

Jag var i all rätta exalterad över denna nya funktion och såg framtida hissnande användningsområden genom att låta internets samlade kunskap låta tolka och kontextualisera omvärldens form och innehåll. Men, vari ligger framtidens mystik och kan två gånger två bli fem i en värld där förnuftsivrarna presumtivt vet alla svaren? Hur påverkas samtalen och diskussionerna som ofta rör sig i gränslandet mellan åsikt och kunskap och vad händer med sättet vi flanerar genom den fortfarande mytiskt mystiska staden då vi ständigt kan förkovra oss i rätt och riktig fakta om vår omgivning snarare än låta oss svepas in i okunskapens och fantasins eggande värld?

Nu hör jag er sucka och obrytt konstatera att detta väl knappast är något stort problem och naturligtvis står det oss fritt att stänga av scan mode och använda den när det oss passar, och i övrigt få utlopp för mer förnuftsfrånkopplad tolkningsförmåga, men samtidigt: med våra smartphones som ständigt närvarande förnuftsbärare kanske det är dags att börja ställa vissa existentiella frågor kring vår teknikanvändning.

Att Google i synnerhet och internet mer generellt redan nu påverkar - och i framtiden kommer få än mer inverkan på - sättet vi rör oss, brukar och tolkar staden synes inte svårt att konstatera. För att återgå till källarmänniskans oro för en samtid där subjektet underställs en kollektiv förnuftsbaserad världsbild torde den samlade kunskapen som internet förmedlar kunna ses som något av mänsklighetens överjag; ett kollektivt medvetande som via applikationer som goggles kan användas för att låta subjektet ta del av sanna tolkningar av sin omvärld. Den ständigt växande agglomerationen av information som internet utgör kan även ses som symptomatiskt för en tid där utbudet av valmöjligheter inom konsumtion, utbildning, arbetsliv, bostadsort, populärkulturella preferenser, relationer m.m. vuxit fram i samma takt och delvis med internet som katalysator. Inom nämnda fält har, om ni tillåter, virtuella applikationer vuxit fram i syfte att underlätta subjektets konfrontation med denna anhopning möjliga val. Kan goggles i förlängningen ses som applikationen med vilken vår fysiska omvärld äntligen ges sin sanna innebörd (utifrån vårt delade kollektiva medvetande) och därmed ge den filosofiska frågan kring huruvida det vi ser faktiskt existerar rent objektivt ytterligare en teknoksocial dimension och leder det till en situation där vi utifrån Dostojevkijs språkbruk förvandlas till en manual i orgelmusik?

Om det nu blir så att man faktiskt någon gång lyckas komma fram till en formel för alla våra viljor och infall, det vill säga en kartläggning av vad de är betingade av, vilka lagar som styr dem, deras exakta förlopp och utbredning, vart de syftar vid respektive tillfälle osv., osv., med andra ord en sannskyldig matematisk formel - då, i så fall, kommer nog människan att sluta vilja, ja helt säkert kommer hon att göra det. Ty vad är det för roligt med att vilja enligt en tabell?

En samtida anteckning från källarhålet gör gällande att den positivistiska förnuftsbaserade världsbilden funnit sin ultimata form i ett Google som faktiskt kan reduceras till ren och skär matematik men vars tillämpning och innebörd är allt annat än sifferexercis.

Nåväl, över och ut för denna gång men i´ll be back!

Google+groupon=sant?

2010-12-09T05:59:00.000-08:00

Förra veckan figurerade rykten om att Google budade friskt på den digitala kupongkungen groupon. Det förekom inga officiella konstateranden om läget från de inblandade parterna men flitigt förekommande rykten gjorde gällande att Google vara villiga att betala upp till 6 miljarder dollar.

Nu blev det inget köp, Groupon ska ha tackat nej till en summa som framstår som gigantiskt i jämförelse med företagets rörelseresultat. För att vi ska förstå grunden till Googles smått desperata intresse måste vi tänka oss en framtid där Googles kunskap om våra preferenser kring kunskapssökning, rumslig rörelse samt kommunikation och dess innehåll öppnas upp för diverse företags väl och ve. Tänk er en digital form av svensk direktreklam som skräddarsyr erbjudandena utifrån vad du ”behöver” och vart du befinner dig. Behöver i detta sammanhang kan ses som en produkt av en ekvation där sökhistorik, mailkorrespondans, rörelsemönster etc kan ingå. Givet den enorma informationsmängd Google har, och kommer att få, tillgång till vore det naivt att inte tillstå sig den hisnande förmånen att skapa ett scenario där Google vet bättre än du själv vad du har begär efter.

Vi börjar redan använda våra smartphones allt mer som en rumslig markör. Vi lämnar kaksmulor efter oss som Hans och Greta men frågan är vem som följer efter i dess spår? foursquare har redan etablerat sig i Sverige och börjar användas som någon form av virtuell skuggvärd till hur vi rör oss och konsumerar i den fysiska världen. Du checkar in i en butik i den fysiska världen och gör du det tillräckligt ofta kan du bli en virtuell ambassadör för butiken. H&M delade förra veckan ut gratisprodukter till de som stod som ambassadörer för butiken på Foursquare.

Tracking av våra konsumtionsvanor är långt ifrån någon ny företeelse, ICA har exempelvis lagrat vad vi handlar för att kunna göra riktade utskick av erbjudanden som passar just dig och dina konsumtionspreferenser. Men vi kommer se en utveckling där det inte är vad vi har konsumerat som är grunden för erbjudanden och reklam, utan hur vi statistiskt, rumsligt och preferensmässigt sett borde konsumera.

Googles stora intresse att införskaffa Groupon är symptomatiskt på en utveckling där konsumtionshäxan är ständigt närvarande; hon äter upp dina kaksmulor, eldar i ugnen med dina fakturor och som en Ringu för facebookgenerationen så löper du alltid risken att skrämmas ihjäl då din smartphone ständigt är uppkopplad.

Genom att konsumtionsrummet ständigt kommer vara närvarande och med det ett ständigt växande utbud kanske vi med hoppfull progression borde se fram mot en tid där internets Bamse; världens starkaste och världens snällaste, vill hjälpa till?

Begår jag antropologiskt folkmord när jag handlar?

2010-11-02T14:13:00.000-07:00

I dagens DN recenserar Göran Greider en svensk utgåva av Pier Paolo Pasolinis "Amado mio". Herr Greider passar även på att förhålla sig till Pasolinis polemiska gärning som helhet där konsumtionskritiken var framträdande:

"Hans främsta måltavla var konsumismen. Han menade att det i "neokapitalismen" utgått en hemlig order om att konsumera, som alla tvangs lyda. Inte ens fascisten Mussolini, under vars välde han växte upp, hade förmått strömlinjeforma det italienska folket lika effektivt som underhållningsindustrin, medialism och köptvång. Konsumismen var skyldig till ett slags antropologiskt folkmord och inte minst tog den ifrån de fattiga deras självkänsla -men inför detta förblev, klagade han, människor "apokalyptiskt passiva". Likgiltigheten som vår tids apokalyps?"

Greider menar helt riktig att Pasolinis argumentation är relevant även idag. I sak har han absolut rätt; i akademi såväl som i kulturdebatt finns ett utbrett förakt för konsumism. Greider betitlar det antropologsikt folkmord och naturligtvis är det helt rimligt att du som köper exempelvis Dalademokraten eller DN i din lokala butik spelar i samma liga som Idi Amin, Suharto eller Saddam.

Det finns stora problem kopplade till konsumtion, inte minst dess bidrag till negativ miljöpåverkan, men att tro att vi får ett bättre samhälle om vi slutar konsumera är enligt mig naivt och världsfrånvänt. Det råder någon form av moralpanik kring vår konsumtion som var väldigt tydlig i den efterföljande debatten kring ytterligare en artikel ur DN som beskrev hur ett par boende i vindsvåning lever och konsumerar.

Artikeln kan ses som en parafras till ovan visade klipp ur American psycho och det är rätt tydligt att författarens medvetet satiriska stil öppnar upp för tolkningar av den moderna urbana människans livsstil som i grunden tom och utan vare sig själ eller ande. Det par som artikeln beskriver har fått stå som modell för en Greideriansk förnedringsdebatt i stil med Kungarna av Tylösand trots att artikeln inte beskriver annat än yta. Är man Patrick Bateman på insidan om man är Patrick Bateman på utsidan?

På något vis påminner diskussionen kring konsumtion om hur kristendomen (och de flesta världsreligioner i övrigt för den delen) och i synnerhet katolicismen valt att förhålla sig till onani. Alla gör det, alla vet om att alla gör det men det är viktigt att ta avstånd från det offentligt.

Jag konsumerar. Jag har köpt en dyr fjantig Moccamaster mest för att den är snygg men med den offentliga motivationen att vattnet håller exakt rätt temperatur när det träffar det malda kaffet och därigenom genereras godare kaffe. Är jag därigenom en lobotomerad gammelmoderat? Är jag mindre ond för att jag bara handlar ekologiskt fairtradekaffe eller är det också ond konsumism?

Om Greider ser sig som någon form av arbetarklassförfattare så tror jag hans bild av arbetarklassen är lika förlegad som hans flanellskjortor. Dagens arbetarklass hänger i Kungens kurva och i Ullared och är det något som tar ifrån dem deras självkänsla så torde det vara Greiders resonemang och inte konsumtionskulturen. Därigenom inte sagt att konsumtionskulturen är god, men att säga att den är ond vore som att påstå att varje människa som onanerar begår en synd.

French connection mellan Jaquin Phoenix och Bockstensmannen

2010-10-22T05:12:00.000-07:00

Att prata om manligt och kvinnligt i relation till konsumtionsbeteende är en intressant ingång till samtida genusroller. Jag har besökt två föredrag som gav betänkansvärda perspektiv på detta.

En representant från ett stort Europeiskt fastighetsbolag som äger många handelsplatser i Sverige berättade om en undersökning som visar att kvinnor i regel besöker runt sex butiker innan de gör ett köp (då åsyftas troligen köp inom detaljhandeln), även om de ofta köper varan i den första butiken. Män besöker färre butiker men handlar mer i de få de besöker.

Malin Sundström, företagsekonom som forskar kring konsumtionsbeteenden på nätet, pratade nyligen på Handelns utredningsinstitut om manligt och kvinnligt i relation till distanshandel och i synnerhet e-handel. Männen beskrevs som något av ett handelns avant garde; förtruppen som tar risker när de e-handlar, ser sig som innovatörer, är mer impulsiva och har en förkärlek till elektronik. Kvinnor beskrevs som mer rationella när de e-handlar och är mindre benägna att ta risker. Sundström beskrev vidare att männen utgjorde den markant största kategorin kunder när e-handeln växte fram, speciellt välutbildade och välbetalda urbana män. När nu e-handeln har mognat och utgör ett mer naturligt alternativ trodde hon kvinnor var den största gruppen. Då e-handeln har framstått som ett mer etablerat, moget alternativ som inte präglas av samma risk och osäkerhet lockar den alltså fler kvinnor.

French connection har sjösatt en satsning på att etablera sig som en youtubebutik: Youtique där kunden får tips och förslag på kläder som passar till olika tillfällen genom små videor som smidigt länkar till deras handelsplats. Det finns även små filmer av det mer värdeskapande, konstnärliga snittet, där en speaker med fransk brytning ackompanjerar svartvit film för att skapa den där härliga artynoirstämningen.

Ovan kan ni se ett intressant porträtt av mannen, the man of men, a la French Connection. Tillåter man sig att vara lite generaliserande, som man ju måste unna sig att göra ibland, så är han skrämmande lik Jaquin Phoenix fejkade rap alter ego från filmen Im still here. Även lite lik Sebastian Tellier.

Kanske finns det ytterligare en dimmension under den skäggiga bohemytan som är värd att lyfta fram:
Den samtida (urbana) mannen som en missförstådd och missanpassad version av jägaren. Han är impulsiv, missförstådd, ovårdad men dock oklanderligt klädd. Den preppy kostymen döljer hans jägarkropp men det ovårdade skägget och stripiga håret låter oss veta att han bär på djuriska instinkter. Han har kontakt med sina känslor och behöver ofta dra sig tillbaka till sitt gryt; tänka och reflektera för att kunna hantera den svåra världen som han ständigt konfronterar. Han är sekulariserad kring middagsbordet men tenderar att vid seansliknande sammankomster med andra män, under påverkan av eldvattnet, få syner och upplevelser som har en religiös karaktär och ibland får honom att klämma fram "jag tror inte på gud, men jag tror på något högre".

Mannens roll vad gäller insamlandet av föda i tidiga stadier av det mänskliga samhället präglades ofta av mer rituell karaktär. Han var ofta den som jagade medan kvinnan odlade. Männen gav sig ut på jägarturer, hyllades som hjältar när du långt senare kom hem till byn med några små villebråd. Dessa små köttstycken utgjorde sedan något av ett släktskapskitt där kött delades ut och stärkte och på något vis materialiserade banden mellan människorna. Utifrån ett strikt födoperspektiv utgjorde köttet en försvinnande liten del av födan i relation till det som kvinnorna odlade, men köttet hade en markant högre social och rituell funktion.

Den skäggiga mannen hyser nostalgiska känslor gentemot en svunnen tid och hyllar det genom sitt ansiktshår. Konsumtionsmönstren känns vidare igen, kvinnan står för logik och funktionalitet, mannen för impulsivitet och jägarinstinkt.

Collaborative consumption and the death of the Jane Jacob street

2010-10-13T12:25:00.000-07:00

Är inte Jane Jacobs något av den där ungdomskärleken som man sakta och smärtsamt växte ifrån i takt med att man började upptäcka sig själv och sina egenheter?

På gårdagens stadsbyggnadsakademi diskuterades bland annat blandstadens idylliska gata a la kinderägg med bostad och handel draperad i underbart god funkispastisch. Delade meningar uppstod kring huruvida detta ideal skulle överleva handelsjättarnas lokaliseringsnepotism som ofrånkomligt lett till handelsagglomeration snarare än - älskling jag går ner på gatan och handlar, småpratar och är allmänt urbant offentlig. Frågan var om vi ska bygga för handel (eller annan service) i bottenvåningen eller om detta är en helt anakronisk satsning? Att bygga för flexibla lösningar syntes det råda generell konsensus kring men det där med handel i bottenvåningen var ändå något som skapade en intressant skiljelinje.

Naturligtvis gör man sig ovän med en av Jane Jacobs diad generation stadsutvecklare med dylika kommentarer kring att handel i botten är ett svajigt scenario och nog vill få se en framtid där handelns agglomeration fortsätter men frågan är om trenden kommer brytas och hur ska planerare förhålla sig till detta?

I vanlig ordning ställer jag fler frågor än jag ger svar och skriver för övrigt mest för att motiver ännu en film, som kommer här:

Om vi nu går från hyperkonsumption till collaborative consumption (förslag på översättning någon), är det handeln i botten eller handeln i köpcentret som kommer överleva? Ack vad det är trångt i handelshimlen; det är lättare att komma genom ett nålsöga än att överleva utan en jäkla massa deg och en lokal ägd av något multinationellt handelskonglomerat... Nej fy, en sådan framtid han målar upp.

Jag röstar för att D-läget kommer bli det nya B-läget, A-läget är för alltid vigt åt centrum, vare sig det är Birger Jarlsgatan eller Kungesn kurva. D-läget där handeln flyttat eller baseras på A-lagsfickpengar kommer få en revival genom att e-handelns distribution kommer vara i behov av lokalcentrum som länge präglats av dåligt underlag. En global collaborative consumption kommer behöva smidiga och miljövänliga logistiklösningar och varför inte låta de gamla lokala centrumen vara navet i denna utveckling?

Och så var det ju det där med handel i bottenvåningen. Kanske kan det se ut som i många äldre städer i Nederländerna där det faktiskt bor folk på bottenvåningen (och då menar jag naturligtvis inte red light district versionen) ut mot gatan och då snackar vi hard core gatuoffentlighet med endast en tunn glasskiva mellan det privata och det offentliga. Kanske inte, men vi måste nog fundera lite kring hur hållbar den där Jane Jacobs egentligen är?

Walmart etc

2010-10-08T08:41:00.000-07:00

Kära läsare (läs Molgan)

Efter att ha legat i bloggkoma en tid tar jag nu åter upp selen och svingar mig upp i sadeln för djärva nya inlägg. Det gjorde ont att jag inte fick så många "gilla" tryckningar (vi bär alla på en fjortis som skriker "se mig" genom statusuppdateringar på facebook via iphone) men nu har jag gått vidare och torkat bort det söndergråtna sminket.

Enligt The economist ligger Walmart i förhandlingar med Massmart om att ta över deras 144 butiker i 14 Afrikanska länder söder om Sahara. The Beast goes on safari är titeln och må så vara, men det inger hopp om att det gror en växande medelklass i regionen vilket måste tolkas som något positivt.

För övrigt konstaterar HUI att e-handeln ökade med 10 procent under årets andra kvartal jämfört med föregående år. Handeln som helhet steg med 2 procent under samma period.

Samtidigt berättar DN att vi spenderar mer pengar på Café- och restaurangbesök, knappt 7 procent mer under augusti i år jämfört med föregående år. Det konstateras att ökningen kan bero på nya regler gällande kassakvitton och en god turistsommar.

Det är dock intressant att spekulera kring att den fysiska butiken får allt hårdare konkurrens från e-handeln i kombination med att restaurangbranschen går fortsatt bra. Det är vidare dessa typer av trender som är intressanta att extrapolera för att skapa ett scenario kring användingen av stadens fysiska rum säg 2030. Min gissning är att andelen restauranger kommer öka i de centrala delarna av staden, och de kommer äta upp butiksytor. Nu ska jag gå och fira med Molgan, solong.

Google + Verizon = Heaven help us all

2010-08-11T06:07:00.000-07:00

"The old view of online as a separate space, cyberspace, apart from the real world , was an accident of history. Back when the online population was tiny, most of the people you knew in your daily life weren´t part of that population. Now that computers and increasingly computerlike phones have been broadly adopted, the whole notion of cyberspace is fading. Our social media tools aren´t an alternative to real life, they are part of it. In particular, they are increasingly the coordinating tools for events in the physical world"

Clay Shirky (2010) Cognitive surplus: sid 37

"Fifth, we want the broadband infrastructure to be a platform for innovation. Therefore, our proposal would allow broadband providers to offer additional, differentiated online services, in addition to the Internet access and video services (such as Verizon's FIOS TV) offered today. This means that broadband providers can work with other players to develop new services. It is too soon to predict how these new services will develop, but examples might include health care monitoring, the smart grid, advanced educational services, or new entertainment and gaming options. Our proposal also includes safeguards to ensure that such online services must be distinguishable from traditional broadband internet access services and are not designed to circumvent the rules. The FCC would also monitor the development of these services to make sure they don’t interfere with the continued development of Internet access services.

Sixth, we both recognize that wireless broadband is different from the traditional wireline world, in part because the mobile marketplace is more competitive and changing rapidly. In recognition of the still-nascent nature of the wireless broadband marketplace, under this proposal we would not now apply most of the wireline principles to wireless, except for the transparency requirement. In addition, the Government Accountability Office would be required to report to Congress annually on developments in the wireless broadband marketplace, and whether or not current policies are working to protect consumers."

Utdrag ur Joint policy proposal for an open internet, från Google och Verizon

"It truly is a sad day for humanity. I see this as worse than the Deepwater Horizon, worse than the wars, worse than all that has come to pass. The free internet has been one minuscule ray of hope in the darkness of these times, and now it seems that that, too, had been extinguished by the flood of corporate greed. Heaven help us all now that they're taking away the one tool that we had to fight against the tide of avarice, and malice, and myopia. Heaven help us all."

Isaac Wilder í bloggkommentar på NYtimes.com angående ovanstående

Det gemensamma uttalandet från Google och Verizon (marknadsledande i USA inom telecom och bredband), "joint policy proposal for an open internet", har genererat en hel del diskussion, inte sällan med undertonen "the end of the internet as we know it", se exempelvis savetheinternet.com.

Det mest spektakulära är att man särskiljer internet via bredband och internet via mobila nätverk och öppnar upp för en framtid där du stängs ute/måste betala för att besöka vissa sidor via din telefon som inte är är det om du besöker dem via din dator. Ytterligare öppnas det upp för att "net neutrality" policyn bryts upp; internetleverantörer och statliga organ ges större utrymme att begränsa brukarnas tillgång till internet som helhet. Att detta steg tas av Google är något som förbryllar. Kanske finns förklaringen i att Google blivit en aktör på mobilmarknaden och vill utöka sina inkomster genom samarbetet med Verizon

Mot bakgrund av det första citatet är det skrämmande att se en utveckling mot att internet, som växt fram som ett gemensamt projekt, blir föremål för uppstyckning, exkludering och kostnadspålägg. Google och Verizon lobbar nu gentemot kongressen, blir intressant att se hur länge reko Google kommer göra detta givet all negativ kritik.

Facebook + shopping = Blippy

2010-08-06T06:17:00.000-07:00

I början på sommaren raljerade jag under en fest om hur manifestationen av status och identitet i allt större utsträckning kan komma att ske online. Detta i ett tappert försök att motivera denna blogg. Det kanske något dystopiska framtidsscenriot som målades upp var att det vi handlar skulle offentliggöras och att vår (handels)identitet skulle kunna kopplas till sociala medier som Facebook. Därav skulle själva bärandet av den nya snygga tröjan eller väskan i en fysisk miljö kunna kompletteras av att vi, så att säga, bar dessa produkter online och genom detta skulle vår (handels)identitet manifesteras såväl off- som online.

I förlängningen skulle detta scenario resultera i att våra preferenser och impulser som styr inköp av varor i ökad utsträckning influeras av beteenden av mer eller mindre bekanta individer online vilket skulle kunna ge upphov till ökad försäljning inom e-handeln. Återkommer till detta längre fram.

Blippy är ett företag som kopplar köp i den fysiska såväl som den virtuella världen till din Facebookprofil. Detta genom att exempelvis låta Blippy koppla din aktivitet med kreditkortet till din Facebookprofil, eller ditt konto på ebay och itunes. På så vis offentliggörs din handel online. Enligt wikipedia hade företaget vid starten i slutet av 2009 samlat in runt 10 miljoner kronor i riskkapital och givet att tio personer står listade som del av "the team" på blippy.com så finns det säkerligen en marknad för tjänsten.

Företaget har haft en del problem med säkerheten och tydligen så har kreditkortsnummer läckt ut vilket naturligtvis bör avskräcka de flesta. Principiellt tror jag dock att företaget är intressant som exempel på processer nämnda ovan. Integritetsfrågan och oviljan att ohämmat offentliggöra sin handel må utgöra ett svårt motstånd. Tydligen så går det dock att välja vilken typ av inköp som ska offentliggöras; inte så intressant att lista sina inköp av låt säga hushållsartiklar.

Är inte säker på att detta är något som jag skulle vilja utnyttja men jag tror som sagt vi kommer få se mer av detta framöver. Besannas denna utsagan så är det lätt att konstatera att de processer som styr handelns logik i större utsträckning sker online. Att e-handeln ökar eller att vi kommer spendera mindre tid i eller influeras mindre av offentliga miljöer och dess sociala uppbyggnad är ingen självklarhet givet ovan. Men om vi bygger ett scenario där e-handeln ökar givet att våra köpbeteenden i större utsträckning styrs online (och att e-handeln lyckas kapitalisera på detta) är det intressant att spekulera i hurvida handeln kommer behålla samma inverkan på, och avtryck i, offentliga urbana miljöer. Kommer handeln i framtiden bli en lika naturlig del av större byggprojekt i urbana miljöer kan man fråga sig. Kanske kommer vi spendera mer tid i Kaféer och restauranger snarare än att shoppingflanera? Kanske kommer handelns roll i vår fysiskt urbana samvaro minska? Kanske har Koolhaas fel i sina utsagor om att shopping är den förhärskande formen av offentlig aktivitet?

En rätt intressant liknelse är att att den ständiga formen av övervakning Blippy skulle utgöra, med generaliseringsbyxorna på, kan liknas vid den högre maktens kommande dom. Med Blippy blir dina vänner på Facebook ett ständigt närvarande offentligt överjag, likt en högre makt som ser allt. Social exkludering gentemot ett liv i helvetet eller i mildare fall en sejour i skärselden. Frågan är om man ska se Blippy som det sekulariserade samhällets svar på forna tiders moralpredikningar om "passa dig, annars hamnar du i helvetet" - "passa dig, dina vänner kommer dömma dig i samma ögonblick som du köper den där objektifierande snusktidningen". Återigen, integriteten står naturligtvis i vägen, men samtidigt, visst vore det bra om man inför valet av att lägga några extra kronor på det ekologiska/rättvisa alternativet kunde höja sitt konsumtionskapital något. Ja en helt nytt Bourdieu-fält skulle kunna växa fram genom konsumtionsvalens offentliggörande. Där kapitalismens osynliga hand inte når kan Blippy bitchslappa ett felköp utifrån dina vänners kollektiva dom. Övervakningssamhälle 2.0 är här.

Facebook + shopping = sant

2010-08-05T13:48:00.000-07:00

Som jag tidigare varit inne på så kommer sociala medier generellt och Facebook i synnerhet öka i värde för detaljhandeln. Dagens unga digitaliserade generation är, enligt Clay Shark i hans nya bok Cognitive surplus, den första sedan televisionens breda genomslag som tittar mindre på tv än den föregående. TV har varit vår generations kulturella ryggrad utifrån vilken vi fångat in och efterliknat trender inom allt från mode till språkbruk. Vi har sovit, jobbat och tittat på TV. Nu sjunker TV-tittandet (även om vi i genomsnitt spenderar 20 timmar i veckan framför dumburken) samtidigt som sociala medier intar en allt starkare position i våra dagliga praktiker. TV:n har karakteriserats som en av de starkaste drivkrafterna i vårt konsumtionssamhälle och karaktärerna där får väl då ses som stilbildande exemplar som kommit att efterliknas av gemene man. Genom att sociala medier, där själva huvudrollen i allt större utsträckning spelas av dig och mig, vuxit är det inte konstigt att detaljhandeln söker integrera sin verksamhet med exempelvis Facebook och Twitter. Detta kan ni se exempel på nedan.

Levis har i sin online shop integrerat sitt användargränssnitt med Facebook. Du kan "gilla" produkter och du kan även se vilka som handlat. Du blir med andra ord producent av direktreklam. Men usch så hemskt kan man tycka. Men är det verkligen det? Är detta värre än att inte klippa bort etiketten på jeansen eller att berätta för sina vänner vart man köpt sina nya jeans? Levis har även utnyttjat Twitter som marknadsföringsplattform i Australien och Nya Zeeland. Genom en interaktiv lek spelad via mobil och dator genom twitter så fick man ledtrådar om vart och på vem det satt ett par jeans och genom att fråga denna person "are those levi´s" fick man dem i sin ägo. Den lek spreds tydligen till runt 300 000 personer.

Jag tycker även att den sista filmen om Ikea är värd att beskåda. Väldigt smart sätt att låta Facebook fungera som en näst intill organisk reklamspridare. Som sagt, med ett Facebook med 1 miljard användare kommer de smartaste företagen kunna nå enormt genomslag till väldigt låg kostnad.

En fixad kapsel någon?

2010-08-05T07:15:00.000-07:00

I Kyoto öppnade i slutet av 2009 ovan porträtterade hotell dörrarna. 9 hours; 1 timme dusch, 7 timmar sömn och 1 timme vila. Tänker på hur Hugh Grant i "About a boy" delar upp dagen i enheter som staplade på varandra utgör en dags aktivitet. Det första kapselhotellet, Nakagin Capsule Tower (se bild nedan) öppnade 1972, ritat av Kisho Kurukawa, och riktade sig till affärsmän på tillfälligt besök i Tokyo. Varje enhet var optimerad för att tillföra de mest basala behoven av renlighet, sömn och massmediekonsumtion, på minsta möjliga yta. Enheterna är prefabricerade och själva bygget utgjordes därav mest av en sammankoppling av enheterna; enkelt, billigt och faktiskt rätt snyggt, om än på ett rätt futuristiskt vis.

9 hours tar idén med enheterna och minimalismen längre då själva arkitekturen imploderat och blir del av metabolismen kring uppfyllandet av människans mest grundläggande behov. Subtilt avskalad symbolik föser hotellgästerna genom hotellkroppen likt myror med predestinerad genetik som styr dess handling, omedvetet och i avsaknad av konfrontation. Sömnen sker i kokongliknande boxar uppradade i ett stort rum. Dusch och toalett skiner av sober enkelhet och avsaknad av färg (endast fyra färger går att finna i hotellet). Det är stilrenhet och minimalism tagit till sin spets.

På universitetsområdet i Utrecht, De Uithof, finns kapselstudentboende (se bilder nedan). Även här utgörs byggnadskroppen av prefabricerade enheter. Dock så fyller de boende själva innehållet i boxarna på ett högst varierat sätt varför intrycket av byggnaden som helhet blir något mer varierat. Arkitekturen utgör här mer av en behållare för själva livsföringen, inte dess fysiska katalysator.

Naturligtvis är det stor skillnad mellan hotell och studentboende i bemärkelse av längden på vistelsen. Jag vill mest visa på att själva principen av kapselsarkitektur inte är någon Japansk företeelse. Dock tror jag inte det finns så många exempel på kapselhotell av typen 9 hours eller för den delen Nakagin Capsule Tower. Är det någon som vet?

Det är lätt att dra sig till minnes Le Corbusiers något Huxleyinspirerade liknelse (och till viss del även drivkraft) av arkitektur som en fabrik, en producent av mänskligt liv och utifrån detta rygga tillbaka något inför 9 hours interiör. Kan man även se det som en arkitektur avskalad av onödig utsmycknad och någon form av behållare för det mest basala? En något pimpad form av funkis.

Det kostar tydligen runt 450 kr natten, detta i en stad med markant högre logipriser än Stockholm. Kankse är det just det extremt höga priset på mark som motiverar hotell där yteffektivitet står i centrum. Är hotellvärldens svar på Ryanair något att önska till resten av världen? De flesta hotell kan liknas vid flygbolagens vilja att associera sina tjänster med lyx och att resenären under själva flygningen skulle känna sig upphöjd och del av något utöver det normala. Denna hållning har brustit något i det att lågprisbolagen pressat priserna och generellt sänkt standarden inom flyget. Är inte även hotellen lite väl benägna att erbjuda en eskapistiskt lyx? Nu ska naturligtvis inte alla hotell göras om till minimalistiska boxar men varför inte introducera tanken på ett hotellboende avskalat av lyx. Och varför inte applicera en liknande hållning på bostadsmarknaden? Studenter i Stockholm, Lund och Uppsala brukar behöva tälta i början på terminerna och vandrarhemmen är överfulla. Många utländska studenter blir vidare lurade på stora summor pengar genom falska uthyrare och många stannar helt sonika hemma sedan de märkt hur svårt det är att hitta bostad. Fler kapslar åt folket!

Nyfunkis i bred front. Jag har slängt en del dynga på fixiecyklar i tidigare inlägg. Men jag är villig att ta tillbaka, göra en smärre pudel. Eller nja. En fixie med broms som designaxiom. Skala av det onödiga till förmån för såväl estetisk tilldragelse som funktionalitet. Att fixa för att verbifiera. Att fixa blir i denna etymologiska designlek att skala av onödig lyx och lager av diverse ej nödvändig tyngd. 9 hours som fixat hotell. Fixade studentbostäder i Utrecht. Fler fixade produkter lär snart hamna i en hylla nära dig. Eller på en hemsida nära dig kanske? Skala bort de där onödiga transporterna till butiken. En fixad matkasse hemkörd till din dörr via en fixad hybridbil så att du kan ta din fixie till jobbet.

Revenge of the Nerds 2010

2010-08-03T03:14:00.000-07:00

The Economist skrev förra veckan om Facebook och jämförde det med en nationalstat. Populationsmässigt skulle Facebook vara jordens tredje största stat med sina 500 miljoner användare och grundaren Mark Zuckerberg tror att det bara är en tidsfråga innan den immaginära staten når 1 miljard medborgare. Ha då i åtanke att Facebook ännu är blockerat i Kina.

Facebook har vidare sin egen valuta, Facebook credits, och det känns vidare inte helt avlägset att hävda att dess användare utgör en del av en sammanslutning, må vara virtuell, som kan ha en minst lika insocialiserande och värdeskapande funktion som en nationalstat. Detta är säkerligen det Kinesiska styret väl medvetna om.

Ett tecken på Facebooks höjda status och erkännande som en betydande aktör var onekligen den inbjudan Mark Zuckerberg nyligen fick av David Cameron till ett samtal på 10 Downing street. Det påföljande samtalet ska ha kretsat kring hur sociala medier kan användas för att kanalisera människors idéer kring de besparingar Storbritanien står inför. Här tackar Herr Cameron för senast.

Efter att ha sett klippet kom jag att tänka på filmen The revenge of the nerds. "They don´t have the moves or the muscles, but they've got the brains; revenge of the nerds: their time has come".

Kring millenieskiftet eldade "No logo" upp massorna likt "Malleus Maleficarum" under senmedeltiden. På ett rätt likartat sätt framställdes de multinationella företagen och de så kallade häxorna. De utgjorde en akut fara för samhällets moral och detta skulle manifisteras offentligt, inte sällas genom att de samhällsomstörtande elementen sattes i brand av en upphetsad mob driven av den sanna etiska läran.

Storföretagens erkännande som en minst lika handlingskraftig aktör som nationalstaten var något som många såg som hotande världsordningen. Den råa kapitalismen skulle breda ut sig helt ohämmat och inga politiker skulle längre kunna tygla giriga aktieägare. Bolånekrisen och det finansiella kaos som bredde ut sig i dess bakvatten skapade en hållning där politiken återfick momentum gentemot storföretagen. Plötsligt var det ok, och till och med nödvändigt, med viss kontroll.

Kanske står vi inför en ny våg av samhällsomstörting när nu nationalstaten hotas (eller kanske snarare kompletteras) av de sociala medierna. Frågan är om denna samhällsomstörtning kan leda till liknande demonstrationer eller är det så att Facebook gör det lättare för andra typer av samhällsomstörtning att växa fram? Blir oavsett spännande att följa hur ett Facebook med 1 miljard användare kommer tas emot. Med tanke på all den information som finns ackumulerad blir de som kontrollerar den onekligen en maktfaktor att räkna med inte bara hemma hos familjen Cameron.

När e-handeln blir allt mer globaliserad kan man räkna med att ett växande Facebook blir en allt viktigare kanal för marknadsföring, varumärkesbyggande och indirekt även försäljning. En undersökning bland amerikanska e-handlare visar att just Facebook är den kanal inom genren sociala medier som de flesta kommer satsa på. Hur kommer användare av nätverket ta emot en sådan utveckling? The Economist efterfrågar en konstitution för Facebook, just för att dess användare ska få bättre kontroll över och insyn i nätverket. Det är kanske dags för herr Zuckerberg och hans likar att författa en sådan.

Skalbaggen vaknar till liv

2010-07-29T08:19:00.000-07:00

Jag hade vaknat febrig och stapplat upp ur min Ikea Svaneholm, ut på min andrahandskorkmatta med rester från gårdagens drängaktiga tillställning. Det hade bjudits upp till dans och av lukten att dömma även någon form av matanrätning som nu låg spridd över Iittalaservisen och välkomnade morgonen.

Vid dörren stod den parkerad. Med silvrig anorektisk ram ackompanjerad av läderklädd sadel och bockstyre påminde den om så många andra utmed Götgatsbacken. Var det min, hade jag verkligen köpt den?

Framför spegeln, fortfarande febrig, möts jag av håret från sångaren i Fibes oh Fibes; sure baby yes.

Tar en dusch, torkar, parfymerar och klär mig. Det luktar söt jul och jag läser Comme des Garcons på den liggande glasflaskan. Kläderna känns ovana; tygiga skor, korta skojorts och någon arbetarklassmönstrad skjorta i dyrt tyg. Kan jag gå ut så här? Kanske bäst att hålla sig inne; vad ska folk tro?

Läser Monocle som ligger uppfläkt på köksbordet och tänker att kanske känner folk inte igen mig om jag tar på mig de där svartbrurandiga glasögonen som ligger på Mujihyllan invid dörren?

The urban matrix

2010-07-25T05:54:00.000-07:00

Fortfarande något delirisk utifrån en kognitionsnedsättande kombination av alkohol och filmen the Matrix i sinnet tillåter jag mig att starta på femman i detta inlägg.

Min farfar var en riktig växelmarodör. Han kunde starta sin Saab 99 på tvåan och sedan sega upp sig direkt till fyran. Det här med att använda alla växlarna var inte riktigt hans kopp. Jag kan i denna blogg se vissa likheter mellan mina utsagor om stad och handel och hans sätt att manövrera sin Saab. Alla växlar må vara nödvändiga enligt manualen, för bil såväl som för argumentation. Men givet inledningen ger jag mig som sagt friheten att tumma lite på det där med empiri, rimlighet och stringens; så mycket roligare att skippa körschemat på julbordet och hoppa direkt till Ris a la maltan.

Så, det här med stad och handel... Om vi ser staden som resultatet, någon form av materialisering, av en ekvation där (nu lägger jag alltså i en högre växel än vad som kanske är berättigat; ni som med emfas tycker detta kan med fördel sluta läsa då jag lovar än värre sjumilakliv framöver) handel, social. Nej bryt, bryt för böveln. Lyssnar på Johan Rabaeus sommarprogram som bjuder på fantastiska Ernst-Hugo anekdoter från Dramaten, och när det inte kunde bli bättre spelas en cover på "Dover Calais", sjungen av the one and only, danskjävlar-Ernst-Hugo.

All min rädsla försvann, när du sakta tog min hand
Någonstans emellan Dover Calais

På hans släpande skånska blir ovanstående stycke den härligaste blandning av fint och fult, högt och lågt; en mästare och en en margarita som dricker veckans öl på Dovas.

Om ni sett filmen Pi vet ni att den har en matematikfetishistisk inriktning där en tes som framställs i filmen är att allt som händer i naturen (allt inkluderat, inklusive exempelvis börsens utveckling, vkilet föranleder huvudrollsinnehavaren visst bekymmer) är ett resultat av rent matematiska premisser som om de tolkas rätt gör att, liksom i the Matrix, själva koden för tillvaron går att se, och därigenom även framtida händelser.

Detta är naturligtvis fiktion i sin skönaste form men, och kanske därav, tankeeggande och lockande att på ett rent teoretiskt plan låta oss provoceras till ett tankeexperiment över hur vi kan förklara vår egen samtid och i förlängningen vår framtid.

Staden kan ses som ett resultat av någon form av kollektivt habitus, bildat av vår samvaro i den, kanaliserad eller kanske till och med formad av planering och stadsbyggnad. När jag blev avbruten av Ernst-Hugo spekulerade jag kring en möjlig ekvationen som ger resulterar i stadens form. Det är naturligtvis en uppsjö element där varje stad har sin egen unika komposition av dessa element men ändå, va fan, nu lägger vi i femma direkt; vi säger att det lutar nedåt.

Hossein Sheiban har skrivt en väldigt tankeväckande avhandling i historia med Stockholms stadsplanering i slutet av 1800-talet som fokus. Han konstaterar att stadsplaneringen kring mitten av 1800-talet präglades av en överbyggnad som kan ses som en anpassning till industrikapitalismens logik. Det handlar om två faser av anpassning till denna nya ekonomiska ordning där fas ett är att anpassa staden för produktion av varor. Detta kan, något förenklat, reduceras till sammanlänkning av elementen: industri-järnväg-hamn-salutorg samt byggande av nya och breddning av gamla gator. Rörelsen (varor) stod i fokus och präglade stadsplaneringens logos, som Sheiban kallar den. Fas två skapade förutsättningar för rörelse av konsumenter. Nu kom stadsplaneringen att präglas av stadens förmåga att sammanföra varor med konsumenter, med ökat fokus på gatan och en introduktion av exempelvis spårvagn. Sheiban poängterar att stadens planering präglades av en totalt konsensus där rörelsen av varor och senare konsumenter var det som skulle uppnås; det rådde en ekonomisk syn på planeringens motiv (senare kom detta fokus att samsas med ett socialt ansvar under inledningen av 1900-talet och dagens på policynivå så tydliga ekologiska ansvar).

Sheiban gör det lätt att se ekonomin som det starkaste elementet i den ekvation som resulterade i stadens form under slutet av 1800-talet. Bilen är en annan klassisk beståndsdel i historiska beskrivningar av element i stadsbyggnadsekvationen. Den präglade planeringen kring mitten av 1900-talet på ett idag väldigt kritiserat vis. Det har talats om att bilen och bilplaneringen skapat ett stigberoende där den tidens planering bildat en grund som efterkommande planering har svårt att bryta sig ur. Häri ligger planeringens själva kärna; samtidens syn på den ideala staden kan omöjligen delas av nästa generations planerare. Planeringen synes lida av en patologisk anakronism, omöjlig att bryta sig ifrån. Därav vikten av att försöka förstå vilka premisser som driver vår samtid och vår samtida planering. Handel som ett centralt element inom dagens planering tycks svårt att ifrågasätta. Om slutet av 1800-talets planerare såg rörelsen av konsumenter i staden som vägledande är det inte svårt att se detta som i högsta grad bidragande till dagens planering. Som jag tidigare varit inne på kanske vi är på väg till fas ett igen; fokus på rörelsen av varor snarare än konsumenter. Varor till konsumenter inte tvärtom.

Jag växlade nog ner lite från mina ursprungliga ambitioner angående den där ekvationen som förklarar staden. Det är nog en chimär, eller... The truth is out there (Det finns inga bättre klyschor än söndagsmorgonsklyschor)

Är centern nya hipsterpartiet?

2010-07-22T02:56:00.000-07:00

Stockholmscentern siktar i det kommande valet in sig på att attrahera innerstadens höginkomsttagare enligt en "hemlig" valplan som Ekot tagit del av.

Centerpartiet, sprunget ur Bondeförbundet, har tagit ett långt kliv från att kohandla sig till fömåner för landets bönder. Nu finns det fövisso få bönder i Stockholm, oavsett vad fördrunken ursprungsbefolkning ibland skrålar, men att högst medvetet uttala att det är "innerstadens modernister" vi vill åt känns något forcerat. Från att Carl Bergsten i tidningen landsbygden 1910 manat bönderna att slå sig samman ("Bröder, låtom oss enas") lär nu Stockholmscentern i DNpåstan deklarera: "hipsters, era fixies är 2010-talets traktorer och American apparel är vårt Odal; låtom oss enas".

Ur valplanen citerar Ekot något som verkar vara en beskrivning av dessa urbana modernister: "Bland överrepresenterade intressen märks sportdykning, konst, utrikespolitik, gatumode, andra länders kultur, segling, besöka museum. Överhuvudtaget är det en grupp som är mycket intresserade och mentalt aktiva." och ekot hävdar vidare att målgruppen ska tjäna runt 400 000 om året.

Vem har sagt att politik inte kan vara roligt och att politiker saknar humor. Även om jag är tveksam till att det är någon politker som skrivit valplanen så måste jag ge en eloge för den fantastiska målgruppsinramningen: "överhuvudtaget är det en grupp som är mycket intresserade och mentalt aktiva", inte visste jag att de urbana modernisterna var sådana renässansmänniskor; intresserade, och hör och häpna, mentalt aktiva. Frågan är när Thorbjörn Fälldin ska ta traktorn från sitt lantbruk i Ångermanland och ta stockholms samtliga centerpartister i örat?

När ser vi vidare en celebrity death match mellan Maud Olofsson och Maria Wetterstrand? Survival of the meanest and greenest... Centerpartiet gör kanske det enda rätta i det att de hoppas att en en rik urban mentalt aktiv elit ska se dem som ett borgerligt substitut till ett Miljöparti som rönt stor framgång i storstäderna de senaste åren. Jag har förresten fortfarande inte glömt den moderata skriften som behandlade ord-, klädval och framtoning; hur den nya moderaten ska klä sig, tala och verka bland sina presumtiva väljare. Ska centerpartiets valarbetare nu börja klä sig som hipsters och ragga väljare på kåken? Kanske har centerpartiet börjat göra rätt för sitt namn. På ett rumsligt plan har partiet liksom i mångt och mycket dagens stadsplanering kommit att värdera centrum som legio. Bonden och förortsbon kan med andra ord söka sig till lämpligare parti; undrar hur många perifera centerpartister som kommer missnöjesrösta på Sverigedemokraterna?

På tal om valfiske så föreslog Miljöpartiet ett förbud mot nyetablering av externhandel under Almedalsveckan. En liknande hållning finns i Norge och på vissa orter i Sverige, exempelvis Varberg som låtit detta tydligt framgå i sin översiktsplan. Många lär bejubla denna hållning men frågan är om ett totalt förbud är den rätta vägen. Kanske hade hårdare och bättre planering i samband med etablering och kring nuvarande bebygelse varit bättre; krav på kollektivtrafikkoppling, bättre samordning med omgärdande handel, energieffektivitet etc då detta i mångt och mycket saknas idag. Känns lite väl enkelt att pådriva förbud mot något som utifrån ekonomiska premisser uppenbarligen är lönsamt. Få då istället bygg- och fastighetsbolag att med planmonopolet som redskap ta ett större ansvar för sociala och ekologiska frågor.

Alla dessa revolutioner och konsumtionssamhällets vara

2010-07-21T05:54:00.000-07:00

Konsumtionssamhället ses av många som ett resultat av den industriella revolutionen. När den av Marx romantiserade förindustriella arbetaren blev lönearbetare lösgjordes kapital att spendera på diverse varor. Dessa varor ses vidare av många som ett substitut för den förlorade identifikationen som tidigare var kopplad till själva arbetet. Den grå massan av arbetare i de som svampar framväxande fabrikerna var i behov av nya ideentitetsskapande element och där fungerade en växande konsumtion som ett sätt att bilda mening och identitet.

Det finns andra tolkningar av grunden för konsumtionssamhället, exempelvis framställs stadens sammanförande funktion som en grogrund för att den sociala skiktningen behöver nya medel för att skilja klasser åt. Ett klassiskt exempel är att när den brittiska aristokratin av hovet blev inkallat till London ställdes de inför ett dilemma som tolkats som något av en grund för konsumtionssamhällets uppkomst. Aristokratin som tidigare var ett högst ruralt fenomen omgavs av ett bondesamhälle som inte utmanade deras attribut och seder; de behövde inte tvivla på sin sociala ställning. När aristokratin förflyttades till London från landsbygden, detta sägs ha initierats av drottning Elisabeth I styre under 1500-talet i ett försök att i en orolig tid i Europa gentemot omvärlden visa landets rikedom och prakt genom att hovet och i synnerhet drottning omgav sig av ståndaktiga män ur aristokratin, uppstod ett behov för aristokratin att i mötet med sina likar urskilja sig. Plötsligt var alla mäktiga män samlade i London och deras undersåtar kunde inte längre skänka dem den ständiga bekräftelse som de gjorde i deras tidigare miljö. Drottningen införde vidare nya typer av ritualiserad samvaro där männen tvingades spendera tid tillsammans och mer eller mindre tävla om hennes gunst. För att särskilja sig och visa sin status eskalerade nu konsumtionen i London och trender inom mode och beklädnad fick en viktig funktion i det att aristokratin genom den kunde visa sin ställning.

Vad vill jag då ha sagt med dessa små utsvävningar? En viktig tendens inom ovanstående är att samhälleliga förändringar, inte direkt kopplade till handel eller konsumtion, skapat en grogrund för handel och konsumtion att växa fram och på olika plan utgöra en del av vår vardag. I takt med att handel och konsumtion fått större inflytande har dock motsatta tendenser börjat gör sig gällande; förändringar inom handel och konsumtion har förändrat själva det omgivande samhället som det är en del av.

Under början av 1900-talet skedde en revolutionerande förändring i sättet som vi konsumerar på och handelns betydelse för stadsrummet. Epa och Tempo kom till stan som ett ridande posse i jakt på över-disk-handeln. Deras vapen var av aldrig tidigare skådad effektivitet och stan skulle aldrig bli sig lik sedan deras intåg. Nej nu svamlar jag visst, till saken! Epa och Tempo var exempel på de varuhus som etablerade sig i svenska städer med start under tidigt 1930-tal. Tidigare hade varuhus som NK (etablerat 1902) gett en försmak av vad som komma skulle men de nya varuhusen riktade sig till medelkonsumenten; till den stora massan. I varuhusen smälte de tidigare butikernas sortiment samman och spetsades med aldrig tidigare skådade varor, och priserna var betydligt lägre. Från noll Epa i slutet av tjugotalet fanns det 100 Epa i mitten på sextiotalet. Tempo hade en liknande etableringsutveckling. Dagligvarubutiker slogs ut som rådde en handelsmässig digerdöd och de nya varuhusen var råttorna som förde smittan vidare, denna gång kom dock smittan från landet i väster.

De nya varuhusen kom att på ett ytterst påtagligt sätt förändra livet i staden på många plan; morfologiskt, socialt, ekonomiskt. Jag ska nu ta fast på den sociala aspekten av denna förändring för att illustrera hur förändringar inom handeln kan påverka vår sociala samvaro.

De nya varuhusen var något av en insocialiseringsskola i konsumtion samtidigt som det medförde en mer demokratisk rörelse i staden. Varor tidigare gömda bakom disk i butiker där expediten genast frågade ”vad får det lov att vara” när en kund gick in, byttes nu mot hyllmeter med aldrig tidigare skådade varor och ingen stod längre mellan varan och kunden. Under depressionen på 1930-talet framställdes inte sällan Epa som ”de fattigas värmestuga”. Här kunde de komma in och värma sig och dricka en kopp billigt kaffe i Epa-baren. Handelns rum kom plötsligt att öppnas upp för segment i samhället som tidigare varit exkluderade. Ungdomsgenerationer fick fritt ströva i staden och fann i varuhusen en mötesplats. Det moderna var ständigt närvarande i varuhusen och varorna kunde bilda byggstenar i drömmar om framtiden.

Stadsrummet blev med de nya varuhusen en mer heterogen plats och konsumtionen fick direkt och indirekt en allt tydligare plats i vår samvaro. Att detta påverkade samhället annat än på storgaterna är inte svårt att hålla för sant. Konsumtionssamhället hade lagt i nästa växel och denna gång var det handeln själv som hade tryckt ner kopplingen.

Nu till själva poängen. Kan nästa fas i konsumtionssamhällets disposition utgöras av förändringar utanför handelns fält? Är kanske konsumtionssamhället så pass inbakat i vårt samtida habitus att det är omöjligt att ens tänka på en sådan förändring? Kanske inte. Min något senkomna tanke är dock att göra en liknelse mellan den industriella revolutionen och den digitala. Har internet, mobiler och hela vår digitala överbyggnad redan förändrat vår konsumtion? Redan torde det vara rimligt att hävda att den digitala revolutionen drivits fram som ett resultat av konsumtionskopplade drivkrafter. Eller har vårt samhälle haft något form av evolutionär och omedveten dragning i rktning mot just detta digitala samhälle? Oavsett om så är fallet så är det intressant att spekulera i hur långt internet kan sägas komma att förändra vårt förhållande till utnyttjande av, låt säga, detaljhandel. Kan den digitala revolutionen sått frön på ett likartat sätt som den industriella som vi kanske ännu inte sett växa till sig? När det spekulerats i varför e-handeln inte redan tog fart kring millennieskiftet, utan först en bit in på 2000-talet, har det pratats om att vi som konsumenter inte var internetmogna. Nu har handeln på internet tagit fart rejält och jag vill hävda att vi som konsumenter fortfarande inte är rumsrena vad gäller vår hållning gentemot internet.

Nygårdsanna och Diego Forlan...

2010-07-06T16:38:00.000-07:00

Det har inte varit så mycket aktivitet här de senaste veckorna. Som ursäkt kan jag endast konstatera att jag har haft vissa mediala observationer att ta hand om. Dessutom har jag varit på en liten semester i Dalarna, bland annat för att spendera några dagar på en skrivkurs. Under en av kvällarna där åkte jag och två andra skrivare på en liten exkursion till Garsås som ligger någon mil från Rättvik, där skrivarkursen var baserad.

Till att börja med är Trakten kring Rättvik och Siljansbygden generellt bedårande vacker; mötet mellan Fjäll, skog och Siljan skapar en stämning som är svår att stå opåverkad inför. Få platser kan förmedla en sådan John Bauer-stämning som en siljansstrand inramad av skogsbeklädda fjäll.

Vi har alltså tagit oss till Garsås som tillsammans med ovanstående naturinramning visar upp en pittoresk skansenbebyggelse bestående av röda timmerhus med vita knutar.
I denna orgie av småskalig bybyggelse och turistbroschyrsnatur fanns en klädoutlet. Ja minna vänner ni hörde rätt men jag tar det för säkerhets skull en gång till; en klädoutlet! I Garsås, i hjärtat av Dalarna, med 170 bofasta invånare.

En köplada i ordet rätta bemärkelse utgjorde skådeplatsen för denna handelns motsvarighet till Uruguays fotbollslandslag. Hur kan en Outlet drivas i en gammal lada på landsbyggden i en ort vars skola lades ned 1973 och vars dagligvarubutik övergavs av reko Konsum 1993? - Hur kan ett land med 41 000 licensierade fotbollsspelare spela semifinal i VM? Ingen naturlig jämförelse må tyckas. Men tradition och inställning torde vara någon form av gemensam nämnare för de två fenomenen eller demografi är inte allt. Det finns en djupt rotad entreprenöranda som likt ett trolltyg vilar i siljansskogarna. Liksom det i de Urugayanska spelarnas mentalitet döljer sig minnen från fornstora dagar och en attityd där vika ner sig inte är ett alternativ; med händer och fötter ska vi vidare!

Befolkningen i Garsås tog i form av en ekonomisk förening själva över driften av dagligvarubutiken när Konsums kalkyler inte längre gick ihop. Bygdens stolthet Nygårds Anna Bengtsson tog likt gångna tiders Dalabor vägen till Stockholm för att utbilda sig till kläddesigner och startade Nygårdsanna som fick Guldknappen 1998.

Nygårdsanna bedriver Outlet i Garsås under två veckor på sommaren och två veckor på vintern. Nygårdsanna får inspiration till kläderna från naturen i dalarna och Siljan och vad passar då inte bättre än att kunderna får dela denna inspiration i själva mötet med dem. Inte direkt något A-läge, snarare kan vi hämta ett lokaliserings-epitetet från de bakre regionerna i alfabetet, men mötet mellan natur och handel får kunderna att strömma till.

Nu förlorade Uruguay mot Holland i semifinalen och nästa vecka flyttar Nygårdsanna ut från köpladan. Kvar finns dock minnen och stärkt lokalidentitet som kanske får nästa generations Forlan att snöra på sig sina första fotbollsskor och nästa Nygårdsanna att tänka ut sitt första siljaninspirerade plagg.

Nygårdsanna säljer även kläder I egna butiker i Stockholm, Göteborg och Malmö. Tyvärr inte till herrar, till mitt stora förtret då de var väldigt fina. Dock serverades det gott kaffe i köpladan i Garsås så undertecknad fick njuta mer av den vackra naturen i den temporära uteserveringen.

Monocleshopping

2010-06-07T04:27:00.000-07:00

Tyler Brûlé är något av pionjär inom media i allmänhet och tryckt sådan i synnerhet. Han har haft återkommande kolumner i såväl Financial Times som New York Times, producerat dokumentärer för BBC och grundat Wallpaper. Han senaste kreation är tidsskriften Monocle. Det är svårt att definiera exakt vad Monocle är. Det är förvisso en tidsskrift som utkommer varje månad och som med lite god vilja och i brist på bättre benämningar skulle kunna tematiseras som livsstilsorienterat; lite mode, lite konst och litteratur, lite politik, lite arkitektur, lite resor och med Tyler som ledarskribent. Men Monocle är så mycket mer.

Det unika med Monocle är att tidningen tycks tagit fasta på något som kan liknas vid den kreativa klassens mobilitet. Tidningen har ingen geografisk avgränsning utan rör sig smidigt från Trollhättan till Tokyo, via duktiga skribenter, och skämms inte för att rekommendera sina läsare obskyra shoppingupplevelser omöjliga att klimatkompensera. Den kreativa klassens lokalitet stavas utbud och upplevelser och går inte att kokas ner till några naturgeografiska betingelser.

Det utifrån mina intressen mest intressanta är dock att tidsskriften även har en utvecklad shop, där det säljs allt från parfym till cyklar. Det unika är att Monocle utvecklar produkter tillsammans med producenter varpå de ger varan sin logotype och säljer den via bilaga i tidningen, hemsidan och även i fysiska butiker. En lampa producerad av Carlm Malmsten började säljas under våren. Under februari månad fick även Stockholm en pop-up-store (Monocle seasonal shop) som huserades av Malmstensbutiken på Strandvägen. Monocle har bofasta butiker i Tokyo, Los Angeles, London och snart i Hong Kong. Fler producenter som tidningen samarbetar med är Blackberry, min favoritparfymproducent Comme des Garcons och Hackett.

Ovanstående företeelse rymmer flera trender som jag tror kommer förstärkas framöver. Dels kommer vi se fler exempel på branschglidningar. Monocle säljer kläder, Acne säljer tidningar och gör film, modebloggare säljer parfym och skor... Varför ska tidningar, bloggar och andra medier nöja sig med att stärka andras varumärken för några futtiga gratisprov när de kan sälja sina egna produkter. Jag tror vi får se fler samarbeten av denna karaktär framöver. I Monocle märks det att journalistik, reklam och shop, om än inte påträngande och uppenbart, lever i symbios.

Jag tror vidare att den fysiska butiken kommer bli mer mobil. Stadens handelsrum kommer präglas av mer rörlighet. Pop-up-stores kan vara på gästspel men även mer rörelse inom staden. Kanske får torghandeln en renässans (hur måga gånger man än hört det). Sist jag var i Porto var en hel galleria uppbygd av mobila träbås som såg ut av höra hemma på Visbys medeltidsvecka. Men det var ungt portugisiskt mode som såldes med den spartanska träinredningen som fond. Mobilitet och branschglidningar är dagens ord!

Om offentliga rum

2010-06-01T07:03:00.000-07:00

Det offentliga rummets hälsa är något som ständigt debatteras i samband med förändringar av stadens fysiska form. Det hörs ofta att platser i anslutning till handel inte uppfyller de krav som bör ställas på en offentlig miljö; de är privata (och därav ägda av någon som kan idka makt över och begränsa brukarens rörelse) och de andas en rumslig logik som uppmanar till konsumtion.

Le grand villain ur materialiseringen av ovanstående karakteristika måste vara externhandelns miljöer. De framställs inte sällan som icke-urbana, icke-humana, icke-kreativa och framförallt och kanske därav icke-offentliga. Detta resonemang leder till att extremt få satsningar görs för att skapa någon form av rörelsetröghet på dessa platser; de är transportsträckor mellan butik och bil alternativt mellan butik och butik. Arkitektur och rum återspeglar själva syftet med platsen, likt bilen i Learning from Las Vegas formar konsumtionen platsens logik inom externhandelns områden. The strip upplevs bäst genom vindrutan och det återspeglas i gatans fysiska form och uttryck. Externhandelns landskap har länge präglats av billighetens och bilburhetens estetik. Köplador på en äng av parkeringsplatser.

Ett forskningsprojekt pågår på KTH där bland annat den eminenta urbanhistorikern Bosse Bergman ingår. Projektet har som mål att utmana den negligerande hållningen gentemot köplandskapets miljöer och se dess potential som framtida mötesplatser. De vill undersöka och föreslå lösningar för att skapa externhandelns egen gata. Detta är minst sagt nödvändigt i en tid då vurmen för Jane Jacobs hobbyurbanism får städer att förtätas i stadslikhetens härligt frånvända anakronism.

Offentligheten finns där människorna finns, må så vara att de inte kan demonstrera; alla som demonstrerat på en fysisk gata senaste halvåret räcker upp en hand - alla som gått med i någon protestgrupp på facebook under samma tid räcker upp en hand. Därmed inte sagt att jag tycker Sergels torg ska glasas in. 7000 personer där igår var en mäktig syn som bevisar platsens värdefulla funktion som samlings- och protestyta.

Min poäng är att vi måste se stadsliv och offentlighet även på platser som inte har stenstaden eller centrummodernismen som fond. Ett exempel såg jag under helgen i Nyköpings nyöppnade externhandelsplats Pålljungshage. Här skapades en i mångas ögon ohelig allians mellan den traditionella torghandeln och den något mer moderna externhandeln på en yta som sällan brukas. Det såldes blommor, det hoppades i luftborgar och människor kunde mötas på en yta tidigare domineras av stress med kundvagn till bil.

Det kanske är dags att vi omvärderar vår syn på den fysiskt inramade offentligheten i takt med att den virtuella får allt större inflytande? Dags att värdera den postmoderna externhandelsflanören på samma sätt som den av Walter Benjamin beskrivna moderne arcadflanören; lobotomering ingår alltså inte i parkeringsavgiften.

Historiens åttonde viktigaste uppfinning?

2010-06-01T02:07:00.000-07:00

Nyhetssidan E24 listar historiens 20 viktigaste uppfinningar (http://www.e24.se/entreprenor/historiens-viktigaste-uppfinningar_2073487.e24?service=slideshow) ; iPhone hamnar på plats 8. Förbränningsmotorn, kylskåpet, bilen och P-pillret hamnar samtliga efter i listan. Är det ett skämt kan man stilla fråga sig? Eller är det så att vi alla, som tidigare antytts, kommer behöva sålla oss i leden och av nödvändigthet införskaffa en iPhone förr eller senare, då det nu visar sig att det är en av historiens viktigaste uppfinningar?

Kom igen då kapitalismen!

2010-05-31T14:06:00.000-07:00

Min systers första pojkvän talade för något decennium sedan om sina minnen från lumpen. Då jag var något yngre och säkerligen mån om att vara snäll och foglig för att få låna hans moped (en Yamaha DT om jag inte minns fel) lyssnade jag andaktsfullt.
Ett av de finare minnena som jag av någon anledning kom att tänka på idag handlar om priskrigande pizzerior, och vad detta har med kapitalism att göra kan ni ju försöka knäcka på denna tiopoängsnivå om ni nu kan.

I närheten av hans anläggning, jag gissar på F12, fanns i begynnelsen en alenarådande pizzeria. När en ny pizzeria öppnade började den kapitalistiska andan göra sig gällande. Den månghövdade massan av mammapojkar som plutonen (även detta vilt gissat) mestadels bestod av utgjorde ett ypperligt underlag för skräpmat, vilket alltså lockade till sig en ny anrättning.

De två pizzeriorna hamnade snabbt i något av en fejd kring de stridande kunderna, vilket fick dem att ständigt sänka priserna i något av ett kapitalistiskt chickenrace, tydligen helt ovetandes om kartellens ljuva samförstånd. Pojkvännen lät meddela att det, när det var som bäst, gick att få en pizza hemkörd för 25 kr. Detta var förvisso några år sedan men jag hoppas att ni ändå förstår att det var hemskt billigt. Detta marknadsmässiga undantagstillstånd pågick någon tid, under vilken de två pizzeriorna säkerligen bönade och bad om att deras konkurrent skulle stänga så att de kunde börja ta riktigt betalt. Historien förtäljer inte vad som hände med de två pizzeriorna. Pojkvännen muckade (så heter det väl?) under skräpmatseldoradots glansdagar och vi kan endast sia om hur det står till idag. Säkerligen är väl F12 nerlagt och med följden att pizzeriorna är stängda och lokalerna övertagna av nazister eller motorcykelgäng, så går det till på landet 2010, fråga närmaste verklighetsmänniska på din väg till Åre eller Båstad.

Nåväl, vad är då poängen? Kära kamrater - vi är på väg mot en tid då den där härliga kapitalismen sitter på avbytarbänken likt en andra halvlekens Zlatan. Den sockersöta Bojan eller nej, den alenarådande Messi är nu planens gigant; ohotad, anspelat ödmjuk och ja, ond! There can only be one, och nu finns snart inga fler huvuden att hugga av. Varumärkenas högländare har en klinga med koagulerat blod från så många stackars konkurrenter att hela världens DNA kan utvinnas ur den. Vad jag pratar om? Håll i hatten alla hipster. The evil empire styrs med äppelhand. Think different var åttiotalets slogan. 2010 är det kort och gott don´t think, och alla ska med. Diverse tidningar, tv-kanaler, myndigheter och erbjudare av service har skapat sina applikationer till vår generations välvårdade digerdöd. Omedvetna om att de likt råttor får döden att reproducera sig kämpar de vidare och anpassar allt fler aspekter av vårt samhälle för att de ska kunna appliceras (verb av applikation). Vart tog MP3 spelaren vägen - hej ipod. Vart tog datorn vägen bland den kreativa klassen - hej Macbook. Vart tog mobiltelefonen vägen 2030 - hej iphone.

Avslutnings- och sammanfattningsvis. Jag smög en natt upp och provade pojkvännens Yamaha DT; den välte och gick sönder. Vidare kommer framtidens pizzor köras ut av en och samma pizzeria och de kommer vara goda men dyra. Kan kapitalismen rädda oss? Du skall inga andra gudar hava jämte mig står det i Jobs lilla röda och snart kommer planekonomin som en applikation till just din Iphone.

stockholmshopping spenderar 12:50 i Ullared

2010-05-27T05:27:00.000-07:00

Som en man av folket kände jag att det var hög tid att besöka GK:s i Ullared; detta mecka för handel och konsumtion kunde ej längre få passera obemärkt. Två timmar efter ankomst fann jag mig själv som uppvaknad ur en rabelaisk dröm när jag satt utanför motellet i Ullared. Minnesbilder av infernaliska kundvagnar stora som väderkvarnar och hyllor vidsträckta som skånska rapsfält kunde inte riktigt tas på allvar. Jag hade tydligen köpt en ramlös och ett stort paket extra. Det var ett litet pris för en stor upplevelse skulle man kunna säga. GK:s är nämligen en koloss; ett varuhusens svar på en finlandsfärjan i ett hav av optimistjollar. Detta i lilla lilla Ullared. Samhället självt får sägas vara externt och GK:s får i denna rumsliga abstraktion bilda centrum men allt beror naturligtvis på skalan. Närbelägna Varberg borde kunna utgöra mer av ett naturligt centrum. Säkert är dock att varuhuset agerar som en sol utan vilket livet i lilla Ullared skulle släckas ned, givet alla satsningar i varuhusets kölvatten.

På bilderna ser ni hur nära de boende i Ullared befinner sig varuhuset. Det måste vara en märklig känsla att bo i ett samhälle så totalt dominerat av storskalig handel och den flyktiga ström av konsumenter som vallfärdar dit. Lokalbefolkningen lät meddela att det inte sällan uppstod kalabalik under högsäsongen. Tydligen har folk blivit överkörda när de lämnat sina bilar för att paxa lediga parkeringsplatser. Sveriges radio har då gått ut med trafikvarningar som uppmanat köpsugna på väg till GK:s att helt sonika vända om.

Handlare från hela Europa vallfärdar till varuhuset och väl i Ullared bor de inte sällas över några nätter på campingen, motellet eller något av Ullareds hotell. Allt för att kunna spendera mer tid åt att handla; det är ju så galet billigt. Det går även att åka helikopter och rida ponny. För de riktigt små finns vidare ett dagis dit prioriterande föräldrar kan lämna barnet under semestern för att få sin egen intima kvalitetstid med det blågula varuhuset.

Varuhuset hade 4,3 miljoner besökare under 2009. Det är fler än Skansen, Vasamuseet, Nationalmuseet och Moderna museet tillsammans. Finkulturen är död, länge leve billighetens estetik, eller?

handeln 2030...

2010-05-27T03:18:00.000-07:00

Under veckan har jag deltagit i två framtidsblickande presentationer kring handeln. De hölls av analytiker/omvärldsbevakare från Svensk handel och konsultbolaget WSP. Gemensamt är att de spår en stor ökning inom detaljhandel och då särskilt inom sälllanköpssegmentet.

Svensk handel betonar att vi som kunder kommer bli mer ekoreko; vi kommer handla med ett grönt samvete. De betonar vidare att trenden kring second hand (eller andra vågen som de beskriver all typ av återanvändning av varor) kommer att fortgå. Vidare ser de framtidens konsumenter som mer av producenter, eller åtminstonde säljare av varor. Detta hänger ihop med andra vågen-trenden där varors liv förlängs och där konsumenten tar ett större ansvar för att aktivt hålla denna process igång.

Några av de mest intressanta tankarna som Fredrik Bergström från WSP presenterade utifrån den nya rapporten "framtidens handel" var att framtidens konsumtion i allt större utsträckning kommer koncentreras till storstäderna. Rapporten förutsäger att av den totala ökningen inom detaljhandeln (idag - 2030), som uppskattas till 400 miljarder, så kommer 43% hamna i Stockholm, 14% i Göteborg och 10% i Malmö. Detaljhandeln omsätter idag runt 600 miljarder. Med andra ord en enorm ökning vilket kommer ställa stora krav på dessa städer, och då i synnerhet Stockholm. Kan vår kära huvudstad hantera den väntade befolkningsökningen i kombination med denna explosion inom detaljhandeln? Och hur var det med fossilfritt Stockholm 2030? Bäst att börja bygga ut kollektivtrafiken med mer än 4G i så fall.

Storstadsbor tenderar att ha ett mer tidseffektivt konsumtionsmönster där handel gärna sker utefter vardagslivets rörelsemönster; utmed färdvägar med bil, cykel eller kollektivtrafik. Detta kan ses som ett teckan på tidsbrist och en vilja att handla så tidsoptimalt som möjligt. Kan denna trend förstärkas så kan vi möjligen se en tätare koppling mellan varor och service. Detta var vidare en intressant tendens som Fredrik Bergström presenterade, där varor kopplas samman och paketeras genom att med dem erbjuda olika typer av service. Vi kan redan nu köpa färdigpackade matkassar som levereras direkt till vår dörr med till varorna anpassade recept. Vidare har det lilla biblioteket vid Östermalms T-bana börjat paketera färdiga kassar med bökcker, film och musik utifrån ett givet tema. Varför ödsla tid på att leta själv när du kan få det serverat i en kasse to go?

Kan vi möjligen se en liknande utveckling inom andra varubranscher? Varför inte en hipsterkasse som inkluderar en uppsättning kläder, ett stycke obehandlade glasögon, en cykel utan broms och en ljudbok där Andres läser ur sin senaste samlingsvolym "Lokko". Ett set som garanterat gör att du smälter in likt en ripa i en saltöken bland stadens tappra avantgarde ur den kreativa klassen.